Mellan intuition och intellekt.
Ett försök att formulera min utgångspunkt

Tanken med de här orden är att sammanställa min teoretiska grund för mitt arbete. Jag vill försöka strukturera de infall och idéer som kommit till mig, utifrån och inifrån, till en nedtecknad beskrivning som kan vara bra att ha att falla tillbaka på i situationer då jag kan tänkas fyllas av tvivel eller då jag behöver formulera mig inför omvärlden.

För att veta och förstå meningen med mitt arbete har jag då och då försökt göra klart för mig vad konsten innebär för mig. Vad är konst? Vad är det som driver mig att teckna eller måla?

Språket
När jag ser ser jag relationer - det är relationerna som hjälper mig att få struktur på intrycken från verkligheten. När jag ser strukturen ser jag delarna - och helheten. Är det relationerna som ger mig den intuitiva upplevelsen som får mig att söka?

Jag undersöker och fäster på papperet/duken det som jag såg nyss så att jag kan se nytt och ändå ha det andra kvar att jämföra med. När jag målar och analyserar det jag ser finns minnen, erfarenheter och konventioner som jag använder mig av medvetet och omedvetet. Det är språket, som jag måste ha för att kunna anteckna det jag ser, som tvingar sig på mig som ett mönsterseende. Jag projicerar mina förväntningar.

Ett ifrågasättande och prövande av en analysmetod/ett mönster måste inte leda till ett avståndstagande. Det som i dogmen känns fel kan jag rensa ut genom att försöka förstå varför det kom dit. För att utvidga mitt språk måste jag se efter hur andra har formulerat sig.

Om att måla
Det egentliga motivet är själva varseblivningen och seendet. Att måla är att se. Jag måste vara noggrann med att blanda på paletten och sätta dit på duken så att bilden byggs upp och träder fram.
Intuitionen ger mig en impuls att söka och efter analysen kan jag som i ett förklarande ljus se strukturen.
Jag måste koncentrera mig för att kunna eliminera fördomar och upphäva konstansfenomenen. Med full uppmärksamhet, genom syftning och jämförelse undersöker jag motivet. Och jag jämför det jag ser med vad jag vet att jag kan ha på paletten och de möjligheter som språket rymmer.
Under arbetsprocessen uppnår jag ibland en sådan koncentration som ger en total närvaro. Om jag är helt engagerad i det jag gör - och inte tänker på vad andra människor skall tycka och tänka - då kan jag uppleva mig själv och det som finns runt omkring som en totalitet. Det är i den närvaron jag känner livets mening och anar konstens ursprung.
Bilden byggs upp av penseldragen som är spår från sökandet.
Bilden kan sedan ge en igenkänning som känns magisk då jag projicerar mina erfarenheter av det sedda i spåren efter processen då jag såg.

Intuition och intellekt samverkar genom växelverkan så att utveckling sker. Det är svårt att se var det ena slutar och det andra börjar, motsatserna går in i varandra och upp i något mer.
Det är i "meningssökandeprocessen" jag ser bildens ursprung och bas. Jag vill tydliggöra och undersöka processen genom att polarisera två olika sidor hos gestaltandet.
Den ena sidan är den som ligger närmast föreställningen, den inre bilden. På den andra sidan har vi studiet där vi så mycket som möjligt försöker komma ifrån föreställningen för att kunna se hur det vi ser ser ut.

Distinktionen intuition och intellekt använder jag som ett par glasögon att se problemen igenom. Problemen rör sig kring grundläggande mänskliga processer som kallas varseblivning, konstnärligt skapande eller meningssökande. Det är i meningssökandeprocessen som jag hittar svaret på vad bild är.

Min vilja att reda ut hur det förhåller sig med intuition - intellekt beror på att jag tror att upplevelsen av mening springer ur dialektiken mellan dem.

Jag har väl känt av invändningen att man inte kan dela upp verkligheten och ordna in den under polära begrepp. Men om någon förordar den ena sidan framför den andra tillfredsställs jag inte av att svara att det är så sammansatt och komplicerat, så komplext och fantastiskt.

Begreppen intuition och intellekt går upp i varandra och byter plats, om inte annat så på grund av att de används på så olika sätt. Bara det faktum, gör det intressant, att begreppsparet alltid har stått centralt i diskussionerna om konstens ursprung och mening.

Eidolon
Konstellationen med de fyra målningarna har jag satt samman som en rebus som pekar på frågan om vad bild är. Tecken är lika med Eidolon är lika med Spegling i en vattenyta är lika med Bild. Ordet bild har sitt ursprung i grekiska eidolon som bland annat betyder spegling i en vattenyta och speglingarna av lövverkets mellanrum bildar tecken. I målningen Eidolon syns ordet som en del av speglingen och visar att detta är inte en spegling i en vattenyta, detta är bild.

Alla mina målningar kan förstås kopplas till varandra, därav titeln 799 kopplingar. Egentligen kom titeln till därför att jag ville koppla samman olika sidor i mitt måleri. Stillebena med olika målningar som motiv fungerar som ihopkopplingar samtidigt som de visar på olika lager olika långt från den direkta iakttagelsen inför det sedda.

Birgitta Heiling

Framsida:
Stilleben med Stegelholmen och Joreviken 2007 olja 65x92 cm

©Birgitta Heiling 2008

Tryck Prinfo Ljungby

ISBN 978-91-633-2033-0